På bild: Janni och Saiva

Läste hos dressyrmupparna vad som lästs hos hästmagazinet, tycker verkligen det är bra att de för in den regeln nu!

Själv har jag bara nosgrimman löst spänt, jag har den för att jag tycker det är snyggt!

Har du några andra djur?                                                                                                    Med föräldrarna har vi två katter, tre kaniner och en hund. (Och hästen såklart!)

Vart bor du?                                                                                                                         Jag bor på en gård i Gräsmossen som ligger i Örebro län med mina föräldrar. Runt 200 m från huset är stallet där jag har Nisse. 

Foto: Charlotte Lundström

Idag har jag planerat att longera Nisse på gärdet och imorgon ska han ridas ut. Sen vilar han en dag. Ska sätta upp ett litet schema för honom, för nu ska han komma igång ordentligt efter vilan igen! Ska knapra ihop lite till nästa vecka!

• Inte nog med att Internet har varit otroligt segt för mig på senaste så höll det på att gå riktigt illa med både mig och Nisse idag! Tog mig ett dressyr pass på gärdet med Nisse idag. Placerade ut fyra saker i en rektangel mätt ca 20×40, hade ridtäcke i ett hörn, reflex väst i ett annat, benreflexer i det tredje och Kelzos röda koppel i det fjärde (tur man bor mittemot gärdet så man kunde hämta saker!) Nisse var tung och seg i början. Jag fick jobba mycket med honom då han var fruktansvärt framtung, jag blev helt slut kan jag säga! Nisse blev rätt trött också. Efter ett tag blev han lättare i kroppen och jag började jobba med skänkelvikningar i trav, vilket inte alls kändes bra. Jag kan inte skälla på Nisse nu för jag vet att det är mitt fel. Undan höger sida (vänser skänkel)  fick jag inte ihop det, jag orkade inte ställa honom ordentligt eller skänkla. Mitt vänsterben är fruktansvärt svagt. Tror det kan bero på att jag har haft ont i det knät en tid nu så jag har blivit svagare eftersom jag inte ridit ordentligt och delvis halat på det.. Bad or bad (?) -Bara att träna upp igen!

• Första galopperna jag tog var riktigt usla, från både min och Nisses sida. Men efter en stund när  vi kom in i det och tog lite övergångar gick det super bra! Nisse har blivit otroligt stark i höger varvet nu, vilket betyder att han har inga problem med att få rätt galopp vid kommando! Är jätteglad över att han nu även fattar höger galopp på rakt spår. Han sätter mer än gärna höger galopp på uteritterna med, sjukt kul! Nu börjar han alltså bli lika stark i båda bakbenen, vilket underlättar träning till byten och galoppjobb! Dock tog han höger galopp när vi galopperade på en riktigt stor volt på gärdet, då var vi i vänster varv. Så han fick hållas lite för att träna förvänd galopp med min hjälp, han fixa det utan att få korsgalopp!

• Efter turen fick Nisse galoppera av sig ordentligt på gärdet; med mig på! Oj vad det gick haha. Men efteråt skulle vi skritta ett varv runt gärdet. Då hände det, Nisse får syn på en tråd efter kanten och hoppar till. Jag halkar snett av sadeln och försöker haka mig fast i sadeln så gott det går för att inte ramla av. Nisse blir rädd för mig och försöker få bort mig. Jag borde ha släppt sadeln, men jag gjorde inte det, varför vet jag inte. Jag började prata med honom ”Luuugn” osv men han hoppar då in på ett annat gärde närmare stallet, men det han inte ser var att det var ca fyra trådar till på backen och en av dem var ståltråd. Jag släpper taget och dunsar i backen. Han blir ännu räddare och jag försöker prata med honom för jag blev livrädd för att han skulle trassla in sig i trådarna. Jag håller fortfarande i tyglarna men jag kan inte ställa mig upp, för jag hade för ont i höften som jag landade på.

• Nisse höjer då huvudet och släpar mig, vilket gör honom ännu räddare. Jag släpper taget om tyglarna då han trasslar in sig i ståltråden med ena bakbenet och jag ser hur han kastar sig och sparkar för att få bort det, problemet var att han råkade sparka mot mig (inte på!) och jag rullar ihop mig helt hjälplös och blundar, hoppas på att det aldrig hänt. Men på något sätt lugnade han ner sig snabbt. Han ställer sig tittande på mig med sorglig blick och hade lyckats fått bort ståltråden iaf. Jag pratar med honom lugnt och ställer mig sakta upp. Jag tittade efter sår och blod, men fann inget. Jag går skakande tillbaka med Nisse till stallet men jag lugnade ner mig ganska snabbt. Vilken tur jag hade som inte blev träffad eller att Nisse trasslade in sig ordentligt! Hittade ett litet upprivet såg men det blödde inget, bara vätska. Så jag smörjde på lite idominsalva.

• Jag kommer ihåg när jag ramlade av Nisse och bröt en bit i knät, då stannade han också tittandes sorgligt på mig. Det var liksom samma blick idag, en sån här ”förlåt mig mamma” blick, vilket får mig att nästan börja gråta. Nisse har alltid stannat hos mig när jag ramlat av, vilket också är jättegulligt! Men nu klarade sig båda bra och efteråt fick han hink med mat och morötter. Vid såna här tillfällen kommer det där skarpa kompisbandet fram mellan mig och Nisse, när han efteråt kan stå och slicka mig i handen hur länge som helst och lutar huvudet i famnen på mig för att jag ska smeka honom i ansiktet. Han känner på sig att något inte stämmer. ♥

Ridvantar/inga ridvantar
schabrak/vojlock
Nosgrimma/ingen nosgrimma
stövlar/ skor+ chaps
jockeyhjälm/ vanlig hjälm
hööks/ börjes
viktigt med matchat/ ingen betydelse (inte alltid, men klart snyggast!)
lindor/ strykkappor
barbacka/ med sadel (vid ridning)
märkesvaror / ingen betydelse
säkerhetsväst/ ingen säkerhetsväst
helskodda ridbyxor /oskodda

Berätta om din första häst!                                                                                                        Min första häst är Nisse Tribute – som jag har nu. Ja ni vet ju lite om hur våran vardag ser ut, men i nuläget är han en väldigt lugn häst mot vad han var. I början var jag rädd för honom, kommer ihåg första gången jag skulle leda in honom från hagen. Ägaren sa att jag skulle ta kedja på honom och jag höll väl rättare sagt på att skita ner mig när jag ledde in den spralliga Nisse ur hagen med kedja runt nosen. Kommer väl ihåg första uteritten på honom, under panik säger jag hela tiden till min syster som gick bredvid ”Jag vill av!”. Nisse tyckte ju förstås allt var ”skitläskigt” runt om så han slängde sig åt sidorna för allt som han såg. Men tiden gick och vi lärde känna varandra som handen i handsken. I Maj 2010 blev Nisse min. Och jag är evigt tacksam att vi lärde känna varandra, min värld skulle falla samman om jag tvingades lämna honom, även om vi har våra duster!

Du är alltid välkommen att ställa frågor till mig via kommentar eller mail!